Tre generationer ♡

En härlig dag som spenderats med min mamma och dotter. Det är ofta ganska tuffa dagar för mig nu, för att inte tala om nätterna. Jag har prurigo nodularis vilket kan göra mig helt galen och matt av all klåda och sår över kroppen. Att vara gravid och ha detta är inget jag önskar någon. Jag går bara sönder mer och mer men nu är det inte lång tid kvar. När bebis är ute får jag börja ta andra mediciner och krämer . Och köra på med antiinflammatorisk kost. Just nu som gravid är det inte bra att köra utrensning av kroppen då gifter kan frisättas under tiden. Så jag hoppas hoppas på att jag ska få bli bra i framtiden . I alla fall bättre! 🤛.

Dagar som dessa är i alla fall de som får mig att kämpa. Spenderat hela dagen med min mamma och dotter. Det blev shopping, god mat och så har jag fått lite gjort hemma. Jag har bland annat börja boa lite för l i l l a s y s t e r. Det kändes som att det är dags nu. Fick tag på en billig byrå, som jag tänk måla om senare. Så idag körde jag första maskinen tvätt med små kläder. Vilken nostalgi – jag kan verkligen se Mollie framför mig i kläderna från när hon var liten. Underbart. Kvällen avslutas nu utomhus i en stol på altanen. Det blir lite läsning. Det kliar och kliar men jag försöker att ha benen högt och låta de vara. Kan säga att det är lättare sagt än gjort. Det gäller att inte tappa humöret. Vilket är så svårt.

Tanken i höst sedan är att blogga om min hälsoresa igen. Vägen till en friskare Michaela med bättre hud. Jag tror verkligen på att läka inifrån och ut. 💕

Grötfrukost

God morgon på er🌸

Här startade vi dagen med lite grötfrukost och kaffe . Bebis i magen ligger just nu och genomför ett gympass och jag njuter av en kopp kaffe.

🌸Kokat 1 dl havregryn med 2 dl vatten

🌸 Frysta hallon och blåbär

🌸 En halv skivad banan

🌸 Linfrön

🌸 Kanel

 

 

Vecka 35 ♡

Veckorna bara flyger iväg . Det är redan vecka 35. Snart är hon här. Vår andra lilla prinsessa. Jag var på tillväxtultraljud i måndags. Det är alltid lika mysigt att få se lilla fröken i magen. Jag har fått gått på ett par extra ultaljud för att se att hon växer som hon ska. Nu hade hon vuxit på sig och låg strax under medelkurvan. Så skönt att få se att allting ser bra ut.

Jag har tänkt mycket på mitt företag och hur jag ska göra under hösten. Nästan stressat upp mig för att komma igång. Men nu känner jag att jag ska sluta upp med det. Fokus i höst blir såklart familjen och att få bli bra i min hud. Eller i alla fall komma igång med behandling. Det andra kommer att flyta på med tiden tänker jag. Mitt mål har varit att skapa massa roliga recept och dela med mig av till er redan nu. Men ibland säger kroppen och hälsan bara stopp. Då gäller det att lyssna🌸.

💕 TA HAND OM ER 💕

På sex meters djup

Avkoppling

För mig har det alltid varit avkoppling att läsa en bra bok. Att få glömma alla måsten och fly in i en annan värld. På senare tid har det dessvärre blivit väldigt lite läsning . Klådan på min hud har gjort att jag inte kan koncentrera mig. Jag börjar ofta men det slutar med att jag sitter och läser samma sida om och om igen och kliar mig samtidigt. Men nu ska jag ge det en chans här. Jag saknar det så mycket . Och Jag har fortfarande inte läst ” På sex meters djup ” av Denise Rudberg. 

Så nu har jag smort in mina ben och armar och satt mig ute på balkongen där det fläktar. Gjort mig en kopp kaffe.

Nu är det dags för läsning ♡

Hjärnstark – Storytel

Här kommer ett boktips – ”Hjärnstark” av AndersHansen.

Jag har lyssnat på halva boken och jag är fast. Jag som lidit av panikångest under många år önskar att den hade funnit tidigare. Som Anders skriver så tränar många för att exempelvis gå ner i vikt eller se atletiska ut. Men att träna för att må bra är inte lika stort fokus. Det är så intressant att lyssna på denna. Att det händer så mycket uppe i huvudet när man faktiskt tränar. Läs den. Jag har fått en helt ny förståelse på hur hjärna fungerar. Och jag är väldigt peppad på att komma igång med min motion igen direkt bebis är ute och komma upp i högre tempo igen. Jag märker väldigt tydligt att jag rör mig mindre och mindre. Kroppen orkar inte riktigt med just nu med foglossning och annat. Så korta promenader och lek med dottern är det som blir av. Kan verkligen längta till långa barnvagnspromenader.

 

 

Planering

Planering. Det är verkligen så viktigt när det kommer till min kosthållning. Jag jobbar långa pass, ibland dygn med sovande jour, helger och kvällar. Det innebär att jag ibland får ta med mig halva kylskåpet till jobbet (det känns i alla fall så). Planeringen blir så viktigt.

Det är alltid planeringen som blivit lidande i mina tidigare försökt. Då har jag åkt hemifrån i tron om att det löser sig eller att jag klarar mig till jag kommer hem. Resultatet brukade bli lågt blodsocker,  vilket ofta gjorde att jag slängde i mig första bästa.

Nu går allting så mycket bättre.  Jag packar alltid ner mellanmål eller matlåda i väskan och är redo för utflykter.

Så mitt bästa tips är : Planera ♡

Det är precis vad jag gör i min matdagbok eller i min kalender.

 

 

 

 

 

 

 

Kalendern kommer i från Smartplanering. Jag har några till försäljning kvar. Om du vill läsa mer om kalendern kan du kika in här.

Panikångest

Panikångest. Det är inget jag önskar någon. Det är inte roligt. Idag har jag inte många attacker. Det var för ungefär 10 år sedan det började.

Jag skulle fylla 18 år. Gick natur- matematik/Dator på gymnasiet, hade två extrajobb och skulle ta körkort. Jag hade en sådan press på mig själv. Den kom inte från någon annan. Körkort skulle jag ha strax efter 18. Så var det – och så blev det.

Det gjorde också att min kropp började protestera. Jag hade ett sådant migränanfall ett dygn. Dagen efter detta var förmodligen min kropp väldigt trött. Jag hade en inbokad tandläkartid så det var bara att ge sig iväg. Den värsta smärtan hade lagt sig.

Jag åkte pendeltåget i rusningstrafik in mot stan och fick stå upp på den fulla vagnen. Jag kände mig en aning snurrig och lutade mig lite mot en vägg. Det sista jag minns är en obehaglig känsla och att jag lägger mitt ansikte i mina armar för att vila och luta mig lite.

”Hon har svimmat, hon har svimmat” ropade folk.
När jag först tittade upp satt jag mot någons ben nere på golvet och folk stod och tittade ner. Det var blött och grusigt. Någon hade tagit emot mig när jag föll framåt och sedan satt mig ner mot en mans ben. Det var mig alla kollade ner på. Det var jag som hade svimmat.

Efter denna dag började det dyka upp små konstiga syntom för att sedan bli jobbigare. Jag började efter detta uppnärksamma alla kroppens signaler. På alla känslor i kroppen, andningen och pulsen. Det krävdes inte mycket för att få mig stel och rädd.

Det var många år som var tuffa. Jag är så glad att jag alltid varit öppen med mina känslor och hur jag mått. Jag har vågat berätta för nära och kära att jag fått dessa attacker. Sedan är det svårt för folk att verkligen förstå om man själv inte varit där. Men dessa rädslor och känslor gjorde att jag gärna tog till maten. Dränka tankar och rädslor.

Vikten skenade verkligen iväg. Det var först 2016 som jag hade styrkan och orken att verkligen ta tag i allt en gång för alla. Jag kan fortfarande bli rädd och få små attacker. Men oftast räcker det med lugn andningen för att jag ska bli lugnare. Jag har testat på KBT och lärt mig vad det är som gör att kroppen reagerar på olika sätt.

Andningen är verkligen något som hjälper mig mycket idag.

Min hälsoresa, del 2.

Femte juni 2016 startade jag alltså min egen resa med en coach. Jag hade tidigare under året gått ner ett par kilo. Jag slutade att äta socker,  drog ner på kolhydrater och åt riktig och bra mat. Jag gick från att äta runt tre gånger per dag till fem gånger per dag. Det dröjde inte länge innan jag märkte hur jag blev piggare och gladare. Jag tog mina promenader på minst 30 minuter per dag, de gjorde så mycket för min hälsa. Bara av att komma ut och röra sig lite och rensa tankarna och att få det till en rutin.

De första veckorna var jag helt besatt vid att göra bra siffror på vågen. Jag ville se ett minus till varje pris, gärna stort. Visade vågen – 0.5kg blev jag besviken. Efter ytterligare ett par veckor fick vågen allt mindre betydelse. Jag märkte att jag gick mer på midjemått och hur jag faktiskt mådde istället för siffrorna på vågen. Ett annat stort stöd för mig var att fota framgången . Även om man gått ner tio kilo så är det inte alltid så lätt att se det själv i spegeln. Tittade jag däremot på för -och efterbilder och även jämför med kläder så märkte jag den stora skillnaden.

På mitt halvår med Micke gick jag inte bara ner 25 kilo. Jag minskade 35 cm runt midjan. Blev piggare, gladare och kroppen kändes mycket lättare. Dessutom fick sig garderoben en uppdatering både storlek och stilmässigt. Och den största lyckan var att jag två veckor efter vi avslutat vår resa plussade med bebis nummer två.

Så nu sitter jag här med en till liten bebis i magen som är beräknad att komma i början på september ♡. Jag vägde in mig på en betydligt mindre vikt än med storasyster hos mödravården, vilken glädje.  Blodtrycket är idag bra och blodsocker och alla värden likaså.

Jag valde även i samma veva att utbilda mig till kostrådgivare. Något jag tänkt på till och från i över tio år. Ett beslut jag inte ångrar en dag. All denna kunskap kring kost och våra kroppar. Att vi kan påverka så otroligt mycket med det vi stoppar i oss.

Med bebis i magen

Min hälsoresa, del 1

Jag har själv haft problem med övervikt i ungefär 15 år. Det började i tonåren när det började krypa på extrakilon. Till en början var det inte så farligt men jag var ändå lite större än de flesta av mina vänner. Jag gick på viktväktarna första gången som 16 åring och gick ner mina tio extrakilon. När jag sedan skulle fylla 18 år fick jag panikångest, jag tog slut på mig själv och vikten gick spikrakt uppåt igen. Jag gick natur inriktning matematik och dator på gymnasiet, hade två extrajobb och tog körkort på samma gång. Inte optimalt kan jag säga såhär i efterhand. Jag har alltid haft ganska hög press på mig själv. Det är inget som kommit hemifrån utan något som jag brottats med i mitt inre. Plötsligt visade vågen 30 kilo för mycket. Jag har verkligen provat det mesta; viktväktarna, Itrim, Slanka, Cambridge, dietist på vårdcentralen, Lchf, Gi och andra pulverdieter. Kan ju säga att inget fungerat för mig i längden tyvärr. Jag har alltid gått ner till en början för att sedan gå upp allting igen plus lite till. Så när jag tillslut fick nog på riktigt och hade motivationen visade vågen ca 45-50 kilo för mycket. Det är så lätt att stå utanför och tänka ”hur kunde hon låta det gå så långt”. Det undrar jag också till och från. Men när man är mitt i allting och äter för att dämpa känslor, för att få känna sig lite gladare för stunden, då tänker man inte alltid ett steg längre. Jag har ju blundat för verkligheten och jag har haft tur att de flesta värdena varit bra hos läkaren. Det var först på senare tid när jag fått min dotter som mitt blodtryck var något ojämnt och även blodsockret lite högre. Annars har allt sett bra ut under alla besök, förutom mitt psykiska välmående. För alla hjärnspöken som gett mig ångest och panikångest har ju inte blivit bättre av att jag ätit dålig mat och mycket socker. Det har ju endast gjort allt värre.

I maj 2016 bestämde jag mig – jag ska ta hand om mig själv!

Den femte juni 2016 började jag med Micke min dåvarande Pt som jag körde online med i ett halvår. Det var han som stod vid min sida genom den största förändringen. Det jag gjorde var att jag la om min kost och började ta 30 minuters promenader varje dag.

Och hur har det gått sedan dess, det tänkte jag skriva i del 2 som kommer här i bloggen i morgon.

 

Ha en härlig söndag på er alla och ta hand om er!

Kram Michaela

 

 

 

 

 

 

 

Här med bland annat Micke hos Malou efter tio. För att se avsnitten där vi deltar kan ni kolla här.