Panikångest

Panikångest. Det är inget jag önskar någon. Det är inte roligt. Idag har jag inte många attacker. Det var för ungefär 10 år sedan det började.

Jag skulle fylla 18 år. Gick natur- matematik/Dator på gymnasiet, hade två extrajobb och skulle ta körkort. Jag hade en sådan press på mig själv. Den kom inte från någon annan. Körkort skulle jag ha strax efter 18. Så var det – och så blev det.

Det gjorde också att min kropp började protestera. Jag hade ett sådant migränanfall ett dygn. Dagen efter detta var förmodligen min kropp väldigt trött. Jag hade en inbokad tandläkartid så det var bara att ge sig iväg. Den värsta smärtan hade lagt sig.

Jag åkte pendeltåget i rusningstrafik in mot stan och fick stå upp på den fulla vagnen. Jag kände mig en aning snurrig och lutade mig lite mot en vägg. Det sista jag minns är en obehaglig känsla och att jag lägger mitt ansikte i mina armar för att vila och luta mig lite.

”Hon har svimmat, hon har svimmat” ropade folk.
När jag först tittade upp satt jag mot någons ben nere på golvet och folk stod och tittade ner. Det var blött och grusigt. Någon hade tagit emot mig när jag föll framåt och sedan satt mig ner mot en mans ben. Det var mig alla kollade ner på. Det var jag som hade svimmat.

Efter denna dag började det dyka upp små konstiga syntom för att sedan bli jobbigare. Jag började efter detta uppnärksamma alla kroppens signaler. På alla känslor i kroppen, andningen och pulsen. Det krävdes inte mycket för att få mig stel och rädd.

Det var många år som var tuffa. Jag är så glad att jag alltid varit öppen med mina känslor och hur jag mått. Jag har vågat berätta för nära och kära att jag fått dessa attacker. Sedan är det svårt för folk att verkligen förstå om man själv inte varit där. Men dessa rädslor och känslor gjorde att jag gärna tog till maten. Dränka tankar och rädslor.

Vikten skenade verkligen iväg. Det var först 2016 som jag hade styrkan och orken att verkligen ta tag i allt en gång för alla. Jag kan fortfarande bli rädd och få små attacker. Men oftast räcker det med lugn andningen för att jag ska bli lugnare. Jag har testat på KBT och lärt mig vad det är som gör att kroppen reagerar på olika sätt.

Andningen är verkligen något som hjälper mig mycket idag.

Positiva tankar

♡ Ladda med positiva tankar.♡
Idag har jag laddat med positiva tankar.
Tänkt på vad jag åstadkommit.
Min familj.
Alla underbara vänner.
Mitt jobb och att vi har tak över huvudet.

Ja, allt egentligen. Det är så otroligt lätt att drömma sig bort. ”Tänk om jag var smal ”, ”Tänk om jag hade mer pengar”, ”När jag har blivit si och så kommer allt lösa sig.”
Det är viktigt att stanna upp ibland och vara tacksam för det man har.
♡ Livet och det fina med det.♡